Matens väg genom kroppen del 2 av 2

Matens väg genom kroppen del 2 av 2

Vi har nu i del ett följt maten från blotta åsynen av mat till att stoppa den i munnen (om näsan tycker den verkar okej), svälja och pressa ner den genom matstrupen för att landa i magsäcken där olika födoämnen tar lite olika vägar beroende på hur fast och lättnedbruten den är. I denna andra del följer vi maten genom tarmarna och landar i toaletten där vi också diskuterar några intressanta fakta om självaste utförandet av avfallstömningen.

Tunntarm
Till tunntarmen anländer maten från magsäcken via nedre magmunnen. Tunntarmen är en 2-3 centimeter tjock och 3-7 meter lång veckad slang. Den delas in i tre delar där den första biten kallas tolvfingertarm (för att den är ungefär lika lång som 12 fingrar i bredd), den andra benämns tomtarm och den sista delen innan tjocktarmen kallas ileum. Tarmen är kraftigt veckad för att erbjuda så mycket yta som möjligt att absorbera näring på. Utan veck skulle den behöva vara ungefär 18 meter lång. På ytan sitter dessutom en massa tarmludd. På en kvadratmillimeter tunntarmsyta sitter ungefär 30 tarmludd. Och på tarmluddet i sin tur finns små utskott, s.k. mikrovilli. Även dessa små utskott har än mindre molekylträd av kolhydrater på sig. Summa summarum skulle vår tarm bli ca 7 kilometer lång om vi plattade till alla veck. Vi har alltså en otroligt stor yta som smälter maten här. I tunntarmen sker den sista sönderdelningen av maten. Nedbrytningen sker både mekaniskt och kemiskt. Genom att tunntarmen knådar och pillar i maten med tarmluddet och ständigt puttar den vidare framåt bearbetas maten mekaniskt. I lever och bukspottkörtel bildas matsmältningsenzymer som sprutas ut i tolvfingertarmen. Dessa enzymer och fettlösare bryter effektivt ner det sista av matresterna och genom små blodkärl i tarmluddet absorberas näringsämnena. Blodet från tarmen transporteras därifrån till levern där eventuellt skadliga ämnen och gifter från maten tas omhand. Äter vi för mycket börjar energidepåer av kolhydrater (glykogen) byggas upp här. Från levern skickas det näringsrika blodet ut till hjärtat där det sedan pumpas ut i kroppens olika delar för att leverera näringen. Ämnen som inte bryts ner i tunntarmen och absorberas är exempelvis kostfiber. Kostfiber hjälper dock matsmältningen i tunntarmen genom att den pressar mot tarmväggarna vilket får tarmen att reagera med rörelse och därmed smidigare för maten framåt genom tarmen. Tillförsel av matsmältningsenzymer och fettlösare, absorption och transport av näringsämnen från maten – allt detta är beroende av blodflöde. Därför är det viktigt att inte äta under stress. I stressat tillstånd prioriteras inte blodflöde till tarmar och matsmältningsorgan, utan till våra stora muskler för att fly eller fäkta. Komma ner i varv och sitta i lugn och ro för att äta har en betydande roll i en effektiv matsmältning. Ett par timmar efter matsmältning skett i tunntarmen sker något som kallas migrerande motorkomplex. Detta är en slags rengöringsprocess där nedre magmunnen för ett ögonblick öppnar sig och eventuella magsäcksrester spolas ut i tunntarmen varpå tunntarmen med en serie vågrörelse trycker det vidare genom tarmen. Det kan vara icke nedbrytningsbar mat och partiklar som fruktkärnor, ben, fibrer med mera som här rensas bort. Denna rensning hindrar att ofördelaktiga bakterier förökas i tunntarmen, s.k. bakteriell överväxt (SIBO – small intestinal bacterial overgrowth) vilket kan vara en orsak till IBS (irritable bowl syndrome). Denna städprocess framkallar ett kurrande ljud från magregionen som vi ofta tolkar som att vi är hungriga. Om vi äter något kommer rengöringsprocessen omedelbart att avbrytas. Så att låta det gå ett antal timmar mellan måltiderna, och inte småäta, är därför mycket bättre ur det perspektivet.

Tjocktarm
Skiljelinjen mellan tunn- och tjocktarm utgörs av en slutarmuskel som som kallas ileocekalklaffen. Den hindrar innehållet i tjocktarmen från att vandra tillbaka in i tunntarmen. Här tas också vitamin B12 och gallsyran upp i blodet. Tjocktarmen delas in i de fyra delarna blindtarm, egentlig tjocktarm, ändtarm och analkanalen. Blindtarmen sitter alltså precis efter tunntarmen och är en 5,7 centimeter vid och 4-7 centimeter lång asymmetrisk säck. På blindtarmens nedre del sitter ett bihang på i snitt 8 centimeter (Appendix). Det är detta bihang som ibland opereras bort. Blindtarmen är en viktig del av tjocktarmen och bihanget utgör faktiskt en del av halsmandlarnas immunvävnad. I bihanget finns immunvävnad och en stor samling av de bästa tarmbakterierna som uppmärksammar vad som passerar genom tarmen. Skulle vi drabbas av kraftiga diarréer och magproblem som får till följd att vår tarmflora decimeras, så fungerar blindtarmen som en back-up och kan med sina lagrade bakteriestammar hjälpa till att återuppbygga vår tarmflora efter en sådan situation. Oönskade ämnen som passerar här blir snabbt omringade av immuncellerna från blindtarmen. Ibland inflammeras denna del lite för mycket. Bihanget kan då svälla kraftigt och det är detta som många gånger leder till att den opereras bort. Bihangets funktion har inte klargjorts förrän på senare år och dess funktion i att skydda oss från skadliga ämnen är alltså viktig och det är inte som tidigare ansetts ett onödigt organ. I tjocktarmen bearbetas det som nu möjligen är kvar av maten noggrant av vår tarmflora i ungefär 16 timmar. Här tas viktiga mineral som kalcium och vitaminer som B1, B2, B12 upp och skickas med blodet via levern vidare ut i stora kretsloppet likt det som absorberas i tunntarmen. Den allra sista biten i ändtarmen har dock en speciell egenskap. Här finns en förmåga att absorbera ämnen som oftast inte nyttjas eftersom det mesta redan vid detta laget har absorberats tidigare i tarmen. Men det som absorberas här förs inte till levern för granskning först. Detta utnyttjas med fördel för vissa läkemedel som vi inte vill ska fastna i och belasta levern. När vi tar febernedsättande och liknande läkemedel så belastar vi delvis levern. Så kallade stolpiller som stoppas upp i ändtarmen är alltså ett sätt att kringgå levern, vilket som sagt kan vara önskvärt när det handlar om att leverera ett läkemedel till rätt ställe i kroppen utan att belasta levern. Tjocktarmen jobbar långsammare än tunntarmen för att den har fler saker att ta hänsyn till. Exempelvis har vår hjärna en del att säga till om vad det gäller när det är lämpligt att putta vidare innehållet och tömma tarmen i vattenklosetten. Det tar sammanlagt i snitt ungefär ett dygn för maten att passera från mun till toalett.

Kuriosa om aktivitet ”nummer två”
Den aktivitet vi ogärna talar om där vi forslar bort våra sopor kan ur en del perspektiv vara ganska fascinerande. Processen är sannolikt mer sofistikerad än många tror. Du har säkert hört och noterat att vi har en slutarmuskel i slutet av tarmen som vi viljemässigt kan styra över. Det du kanske däremot inte vet är att det finns en inre slutarmuskel några centimeter innan denna. Denna inre slutarmuskel kan vi inte styra med viljekraft. När matrester når fram till den inre slutarmuskeln öppnar den sig reflexmässigt. Men den släpper inte igenom allt direkt utan skickar bara vidare en ”provsalva” först. I utrymmet mellan dessa slutarmuskler analyseras innehållet genom att skicka signaler till vår hjärna. Hjärnan gör en sammanlagd bedömning huruvida det är fast eller gasformigt och om det är läge att släppa ut eller inte. Om inte så signaleras den inre slutarmuskeln att hålla stängt ett tag till. Det är alltså ett ständigt kommunikationsarbete som pågår där allt från tarminnehåll till sociala normer koordineras till rätt åtgärd. Förvägrar vi den inre slutarmuskeln allt för ofta att släppa på innehållet vidare så kan det leda till störningar i kommunikationen och att vi drabbas av förstoppning. Det är alltså bra att inte baja i byxan men också bra att lyssna på kroppen så ofta som möjligt. När det gäller själva tömningsprocessen finns också några intressanta punkter att framhålla. Kring ändtarmen finns en bäckenbottenmuskulatur som ligger som ett lasso runt ändtarmen. Denna muskel slappnar av och släpper taget när vi sitter på huk, vilket underlättar tömningsprocessen. När vi sitter på en traditionell västerländsk toalettstol är denna muskel dessvärre inte helt lösgjord utan bildar en ofördelaktig böj som försvårar tömningen. Det finns alltså en anatomisk anledning till de där hålen i golven som toaletter i vissa länder består av. Och folkslag som lever mer som vi levde förr utför oftast tömning sittande på huk. En gyllene medelväg för oss västerlänningar, som har svårt att knäböja på toalettringen, kan vara att ha fötterna på en liten pall och luta sig lite framåt. Då hamnar vi i motsvarande position. I en Israelisk studie med 28 testpersoner visade det sig att när tömning skedde sittande på huk tog det i snitt 50 sekunder och kändes som en mer fullständig tömning jämfört med i snitt 130 sekunder sittande ”som vanligt” på en traditionell toalett där upplevelsen också var att tömningen inte var lika framgångsrik. Intressant är också att hemorrojder, tarmsjukdomar som divertikulit eller förstoppningar nästan bara existerar i länder där vi tronar på stolar.

Om du vill veta mer om mage, tarm, tarmbakteriers betydelse för hälsan m.m. så rekommenderar vi boken “Charmen med tarmen” av Giulia Enders. Och vill du komma i kontakt med en coach som kan hjälpa dig med träning och hälsa kan du kontakta oss här.

Inga Kommentarer

Skicka En Kommentar