Mineraler

Mineraler

Vi ska inte göra dagens inlägg till en kemilektion, men idag handlar det om fluor, fosfor, jod, järn, kalcium, kalium, koppar, krom, magnesium, mangan, molybden, natrium, selen och zink.

Precis som vitaminerna förser mineraler oss inte med direkt energi. Mängderna vi behöver är små men livsnödvändiga eftersom vår kropp inte kan tillverka mineraler på egen hand. Bland annat behöver vi mineraler för att bilda tänder och skelett, reglera kroppsvätskor eller för att tillverka enzymer.

Hur får vi i oss mineraler?

Mineraler finns naturligt i jord och vatten och absorberas i första steget av växter. Vi får i oss mineralerna genom att äta växterna direkt eller genom att äta djur som i sin tur har ätit växter. Kvalitén på jordmånen där vi odlar vår mat spelar därför stor roll för hur mineralrika våra livsmedel blir.

För att vi ska kunna absorbera mineraler effektivt måste de oftast vara bundna till andra saker. Till exempel så kan vi inte äta rent natrium, eftersom det skulle skapa en våldsam reaktion i munnen när det kommer i kontakt med vår saliv. Ett bättre sätt att få i sig natrium är genom att äta vanligt bordssalt i rimliga mängder.

För höga doser av enskilda mineraler kan vara farligt. Det är ofta svårt att komma upp i för höga mineralintag från livsmedel men det kan ske med kosttillskott. Därför är det bäst om vi tillgodoser vårt mineralbehov genom att äta en varierad kost av lågprocessade livsmedel som innehåller naturlig förekommande mineraler.

Vanliga mineralbrister

Järnbrist är den vanligaste mineralbristen globalt. Brist på järn kan uppstå om det järn man får genom kosten inte räcker till för att ersätta det som kroppen förlorar vid bland annat blodförluster. När det inte längre finns tillräckligt med järn för att bilda hemoglobin kan det uppstå ett tillstånd som kallas järnbristanemi. Järnbrist och järnbristanemi drabbar oftare gravida kvinnor, tonåringar eller kvinnor som förlorar mycket järn på grund av stora menstruationsblödningar.

Järn delas in i hemjärn respektive icke-hemjärn. Hemjärn är den typ som är lättast för kroppen att absorbera och finns främst i animaliska livsmedel, särskilt inälvs- och blodmat som lever och blodpudding. Vegetabiliska livsmedel innehåller uteslutande icke-hemjärn som inte tas upp lika lätt av kroppen.

Inga Kommentarer

Skicka En Kommentar